tisdag 22 mars 2011

När saker inte blir som man tänkt sig

Nu har vi fått Moas placeringsbesked för skolvalet vi gjorde i början på året. Tyvärr blev det inte Trädgårdsstadsskolan som vi hade satt som alternativ 1 utan Parkhemsskolan. Min spontana reaktion när jag läste beslutet var faktiskt att bryta ihop i tårar. Varför? Jo för att det skapade en stor oro för vad som händer nu. Och på något sätt reste jag ca: 25år tillbaka i tiden till den dagen när jag fick veta att jag inte skulle få börja skolan med mina dagiskompisar utan själv skulle jag börja i Parkhemsskolan. Min första tanke då var att mamma och pappa inte tyckte om mig. Varför skulle dom annars sätta mig på ett hem? (Jag trodde att det var ett hem för att den hätte ParkHEMSskolan =))

Min och Ns första fråga var -hur många från dagis har hamnat där? Det blev inte lättare av att jag berättade för Moa som började gråta och undrade varför hon inte skulle få gå med sin bästis Nellie i skolan. Jag sa till henne i går att jag skulle ringa till "tanterna" i dag och höra om det gick att ändra. I morse innan jag åkte till jobbet frågade Moa -Ringer du tanterna i dag?

Idag ringde jag men hopplöst är det. 87 sökande barn till Trädgårdsstadsskolan på 50platser. I år var det dessutom 41 syskonförtur?!?. Dom har tydligen tagit in 3 barn extra så oddsen är väldigt, väldigt små. Mitt andra samtal gick till Parkhemsskolan för att ta reda på hur många barn som kommer från Moas dagis. Av 25 barn som dom är i gruppen är det 4 stycken som kommer till Parkhem, två tjejer och två killar. Resten hamnar i Trädgårdsstadsskolan...

Mammahjärtat blöder, det blev inte många timmars sömn i natt. Inte för att det är något fel på skolan i sig, jag har ju gått där och det blev ju människa av mig med. Utan för att att hon ska ryckas upp från sin trygga vardag, från sina vänner som hon känt sen hon var 1år.

Så vad gör vi nu? Eftersom jag jobbar kommunalt har jag ju en del kontakter och vår styrsel består dessutom enbart av kommun politiker. Men hur långt ska man dra det? Vem tjänar på att vi vänder upp och ner på allt? Nej vi har bestämt att göra det bästa av situationen, Moa verkar faktiskt inte allt för oroad och varför ska vi oroa oss då? Så nej, nu lyfter vi blicken och ser det för vad det är och gör det allra bästa av situationen.

Vår bästa, bästa unge ska börja skolan (herregud vad tiden går). Det kommer bli hennes livs resa och jag tänker vara med på den och inte stå på sidan av och tjura för att det inte blev "rätt" skola.

Långt blev det men vad jag vill säga är att ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och då gäller det att se det ur en annan synvinkel, hitta det positiva och gå vidare.

Sov gott vänner!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar